skip to main |
skip to sidebar
Suck. Inget går aldrig som man vill. Man väntar,längtar,önskar och hoppas, men nej, det blir inte dom man vill. Jag vet inte hur jag skall göra angående vissa personer och annat. Igår var vi iaf till Övis Gymnasie på studiebesök. Jag börjar ha det ganska klart för mig. Jag skall söka in på musiklinjen.Hoppas jag slipper in nu då, för musiken är mitt liv. Utan musik skulle jag ha dött för länge sen. Livet skulle vara så dött och tråkigt utan musik. Igår flög jag också av Lilli för första gången.Det var ganska komiskt.Hon bocade en megabock och jag flög på halsen och strittade sedan ner, eller störtlandade.Hon hoppade över mig och sparkade mig i axeln, så nu värker det så in i h*lvete! Men nu ska jag fortsätta att chatta med mina vänner! Puss på er!<3 / Anna
jag känner mig..jag vet inte. jag tycker det alltid är lika svårt att börja skriva ett nytt blogginlägg.vad ska man ha för rubrik? hur ska man börja skrivandet?jag är helt urusel på att blogga, därför så få inlägg.
Min dag börjar med att man får sova, ända till halv 9!:D Mamma för mig och Sandra till skolan.Första lektionen, elevhandledning.Läraren sjuk, så vi far å si på korgbollsmatch i jomppasalen.Sen lunch.
Efter lunchen har vi geografi.Vi får ut våra prov,som vi skrev i mitten av december(?).Man får provet i handen, och lämnar och stirrar på siffran på pappret.6.en 6:a!?? Redan andra provet denna vecka som jag får 6 i.. -.- Jag fattar bara int.
Sen ennu modde och finska före vi slutar.
Jag åker med bussen till Lilli.Då jag stiger ur bussen är det värsta snöstormen där ute. Jag småspringer hela vägen till stalle.Sen mocka boxen och sånt.
Då jag skall och rida är Peter och plattar banan och plan, så ja bestämmer mig för att fara via terrängen före jag far på plan. Men sen då vi kommer ut på banan ser jag att Peter kommer imot med traktorn.Så jag måste svänga och trava för att han inte skall komma ikapp.
Lilli får någo fnatt, eftersom att vi vänder så snabbt om.Hon börjar ruska på huvude och bockar någo och börjar fjomppa.Fååntratt. -.- Vi far på plan. Men hesten vill inte alls koncentrera sig då de blåser och snöar.Jag är inte heller på det bästa ridhumöret, så rider bara 30 min. och sen tillbaka till stallet.
Nu sitter jag här, pratade just med sötaste.I morgon är det KONVENT! Jag har längtat länge redan^^ och nu, ÄNTLIGEN,får jag träffa söt igen!
Näe, nu ska jag dra,sköt om er!
puss & kram, Anna.
i just want to cry, but there aren't any tears.
Vet du den känslan, då man är kär i någon? Det pirrar i magen och kittlar i hela kroppen. Man vill bara hoppa omkring som en galning och skratta och man blir helt galen. Det är en härlig känsla, men också skrämmande. Tänk om den man är kär i inte är kär i en själv? Men dessa känslor får man leva med, och smyga sig fram, för det finns chans att han också besvarar ens känslor. det var allt jag hade att säga. Ciao.
Jaa, man vet aldrig vad som ska hända i ens liv.
Har för en tid sen fått reda på att jag skall få ta Lilli på foder. Och på helgen sa pappa att vi sku kuna köpa Lilli.!?!
Man blir helt förvirrad av allt som händer omkring en, både bra och dåligt. Och nu måste jag göra val som kommer att ändra mitt liv.
Nu skall jag göra mina val, leva livet och hoppas på det bästa!
Ciao.
Hej.Det känns råddigt just nu.Allting far omkring i mitt huvud.
Jaa,var ska jag börja?
Under den senaste tiden har det hänt mycket, både positiva och negativa saker.
Jag har äntligen hittat en hyrhäst,Lilli,för ca.2 månader sedan. Sen har jag blivit en bättre ryttare(och jag skryter inte ),det beror säkert på att jag rider mera gånger i veckan nu.
Men där börjar väl de positiva sakerna ta slut.
Stallet är ej som förr.C.är ej som förr. C. har blivit snål och dessutom orättvis.Mot vissa är hon snäll medans mot andra ej.Va får man ut av sitt jobb då man är där?Joo, inget!Kanske ett litet ynkligt tack,men inte mera. Medans vissa får mycket mera,fast de inte jobbar. Man orkar inte hålla på någo mer, leka glad och pigg. Man vill bara skrika ut och bli arg och springa iväg. Men det går bara inte.Om man springer iväg kan man inte återvända.
Min tid vid stallet börjar rinna mot sitt slut.Kanske det är bäst att packa sin väska och dra för alltid.
Jag sitter här och deppar i min ensamhet vid datorn.Så kom jag på och tänka hur det var som förr.Usch de va hemskt!Jag hatar det och skulle aldrig vilja gå tillbaka till det.Somtur är det över nu,och kommer troligen aldrig tillbaka. Så den depressionen som jag känner nu är mycket liten jämfört med den som jag hade då.
Men somtur har jag vänner som jag kan förtro mig åt, och de orkar lyssna på mina bekymmer!Tack för att jag har er, jag älskar er! <333
Puss och Kram, Anna
