This is to you, YES, you.

Ibland fattar jag inte varför du gör som du gör. Gaah! Jag blir bara arg då jag tänker på det..

Varför kan du aldrig berätta om hur du känner eller vad du håller på med på fritiden? Vi har ju trots allt känt varandra sedan vi var små, och bästisar är väl meningen att man kan prata ut med den andra om man har något problem eller så.. Men nej. Alltid är det jag som pratar om MINA problem, du pratar aldrig om dina. Vad är du rädd för egentligen?
Du vet att du kan lita på mig, om du berättar något till mig, så aldrig att jag skulle berätta det vidare, vi är ju vänner. Eller är du rädd för att jag bara ska skratta åt dina problem eller tankar och sedan håna dej med dem? Varför skulle jag göra något sånt, jag är ju inte dum i huvudet heller, fastän jag är lite snoffsig av mig ibland.
Så snälla, öppna din mun och ditt hjärta och berätta för mig hur du känner. Det är så svårt att förstå annars. Jag tror du har massor inom dig, det blir bara sämre och sämre om du håller det kvar. Så snälla, prata med mej.

Jag är ju förfan ingen tankeläsare!